Året som gått

 

 

Nyårsklockan är en dikt av lord Alfred Tennyson (som i original heter Ring Out, Wild Bells) är väl den dikt som man mest förknippar med nyåret. Men jag tänker mest på Viktor Rydbergs rader i dikten Tomten när jag stått på farmen stjärnklara nätter.

Så har han sett dem, far och son,
re´n genom många leder,
slumra som barn; men hvarifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrande, åldrades, gick- men hvart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

 

Jag tittade på Rapports årskrönika för år 2011 igår . Av alla nyheter är det den fruktansvärda händelsen i Norge som jag minns mest. Den kommer man nog aldrig att glömma. Jag tänker på alla anhöriga till dem som så tragiskt och så totalt meningslöst miste livet på den lilla ön.

Året för oss privat har precis som alla andra år bjudit på både glädje och sorg. Men det har framförallt känts som ett år med stora förändringar. Så är det väl med alla år men det känns som år 2011 blir ett år att minnas extra mycket..

Våra äldsta släktingar gick båda bort 91 och 96 år gamla. Förutom sorgen och saknaden efter dem så är det också en epok som tar slut. De sista i den generationen. Nu är det vi som tillhör den äldsta generationen. Detta har också blivit tydligt då både hustrun och jag har gått i pension. Det är också en stor omställning. Även om det mest känns bra så är det så klart lite vemodigt också.