Nostalgi

 

Jag växte upp med radioprogrammet, Tio i Topp, som varje vecka redovisade de tio populäraste pop-låtarna i Sverige. På den tiden gick man i skolan även på lördagarna och helgen började med att man lyssnade på programmet kl 15.00 på e.m. Svårt för den som nu växer upp med mp3-spelare, Spotify m.m att förstå att det bara fanns radion när man ville lyssna på pop-musik. Månadspengen rök till skivinköp. Jag fick sen en rull-bandspelare och spelade in från radion. Det var den tidens fildelning.

 

 

Jag tittade på en film igår på SVT som handlade om Enid Blyton. Den skulle bygga på verkligheten enligt förtexterna och gav en föga smickrande bild av författarinnan . Den var väldigt stereotyp och även om mycket stämmer så tror jag inte riktigt på så enkla karaktärsbeskrivningar.

Ett märkligt sammanträffande var att hon i början och slutet av filmen läser ur boken Kvartetten på hemliga ön, boken som jag köpte i Stockholm. Se mitt tidigare inlägg:

Kvartetten på hemliga ön

 

 

11 thoughts on “Nostalgi

  1. Jag såg också den serien, den är nog lite dramatiserad, men det var säkert så det gick till. Jag läste en hel del av henne för länge sen, men minns inte alla böcker…

    Vinylskivor har vi hemma så det räcker 😉 och spelar en hel del varje dag!

  2. Hi, hi… Mitt musikaliska intresse grundades också från radion, fast jag hade kassettband och bandade friskt olika musik till sådana där blandband… Kaj Kindvalls Tracks var populärt… 🙂 Å jo, det fanns en rullbandspelare också i familjen Kloktok. 😀 För att inte tala om föräldrarnas samling av vinylskivor som jag och brorsan “misshandlade” friskt!

    Fridens liljor

  3. Jag såg också filmen om Enid Blyton. Intressant. Jag tror att den speglade verkligheten. Hennes dotter Imogen har själv berättat om hur illa hon blev behandlad. Hennes f d mans nya fru vittnar också om hur hon krossade honom – han fickaldrig återse sina barn.

    Att hon var en driven barnboksförfattare är sant. Vilket berodde på att hon själv aldrig växte upp utan var tonåring hela livet men med en vuxens verktyg föt att skriva bra böcker.

    Det är jobbigt när idolerna faller. Men stora författare är ju inte alltid några helgon. Läs t ex Lena Einhorns roman “Siri” som handlar om Strindbergs äktenskap med Siri von Essen. Men även om Strindberg var en skitstövel så kan ju ingen förneka att han var en av våra största författare.

    Jag gogglade på Blyton och hittade den här intressanta länken :http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-1227422/New-TV-drama-reveals-Enid-Blyton-barking-mad-adulterous-bully.html

  4. Jag blev nostalgisk av detta program. Den musiken står sig som väl är fortfarande o dem yngre börjar gilla den också, vilket är kul. Tommy Blom minns jag, var flickornas gunstling då, GUD! Va snygg han var. Fanns många bra band, som tex Tages o Hep Stars o utländska förstås.

    Hur har du burit dig åt för o få in dem fina fotona på höger sida? Tacksam för svar.

    Ha de bra o hälsa så gott.

    Goa kramizar!

  5. Hej, Gunnar!
    Inte lätt när personen bakom en bok/film eller annat inte lever upp till förväntningarna 🙂 Jodå, även jag gick i skolan på lördagar men bara första året i realskolan och då slutae jag 16.15…suck! Men de tre resterande var halv dag 🙂
    Men visst minns jag 10 i topp och min klasskamrat och jag satt hemma hos mig och skrev listor på våra favoriter 🙂 Besvikelsen var stor när inte just våra favoriter låg bra till 😉
    Men någon bandspelare fanns ej, endast en radiogrammofon men det gick ju bra det med. Livet funkade utan TV, dator, mobil etc. 🙂
    Den står förresten nere i min källare här…vacker mahogny, liten och smidig men funkar ej. Funderar på att plocka ut innehållet och använda den som en liten förvaringsmöbel för garner och sticka/virka t.ex. Vet många som gör ett “barskåp” av de gamla fina möblerna, också en god idé. Lite jobbigt att flytta på en duk och någon dekoration för att lyfta på locket bara, men ett bra gömställe för mycket 😉
    Emil har dragit fram med orkanbyar här i natt så sömnen blev lika med noll…men fastigheten står kvar i alla fall liksom träd och julgran på innergården men det var på snäppet denna gången…usch!
    Snygga foton du har i högespalten 🙂
    Kram, Agneta

  6. Javisst är det nostalgi! Tio-i-topp, Kvällstoppen… Rullbandspelare hade jag också, sen fick brorsan en kassettbandspelare i julklapp. Jag lyckades genast trampa sönder locket på den…
    🙂

  7. Jag har aldrig hört talas om Enid Blyton förr. Filmen var intressant tyckte jag, och det är bara att konstatera att hon var psykisk sjuk och levde i en drömvärld.
    Nästa man till hängning på liknande grunder värkar bli Anna Wahlgren som inte verkade heller alla bollar hemma. Om man nu får tro på hennes dotter som kom ut med en bok om den berömda mamman. Inte smickrande alls.
    Nåväl…världen består av människor som alltför ofta visar sig med dubbel personlighet. En för offentligheten och en för nära och kära. Och en av dem är ugly…

    Ja, gud vad man fildelat förr också. Kanske ännu mer en idag. Fast man köpte ju skivor också. Jag har dem kvar än…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s