En bra deckare med mycket humor

Nu har Maria Lang fått sitt svar.

1972 skrev den svenska författarinnan, Maria Lang, boken Vem väntar på värdshuset? Handlingen utspelas på Kolbäcks gästgivaregård. Hon bodde själv där under en lång tid när hon skrev boken. Dagmar Langes (som var hennes riktiga namn) böcker har en självklar plats i min deckarsamling.

I ett tidigare inlägg i bloggen funderade jag över deckare som utöver spänningen också har lite humor. Detta med anledning av att Reginald Hill avlidit tidigare i år. Det kommer att kännas tomt efter honom. Jag kastade då ut frågan i cyberspace om det fanns andra författare, svenska eller utländska, som kryddar deckarna med lite humor.

Min bokkunnige släkting, Lennart Carlstedt, tipsade då om en svensk författare som heter Aron Olnafors. Ja, så heter han väl inte men det är hans pseudonym. Mycket talar för att det är Arne Olofsson som är bokens förläggare som står bakom  pseudonymen. Böckerna är skrivna i Bo Balderssons  anda och utspelar sig i Aroshamn som torde vara Västerås.. Jag läste hans bok Mord med sjöutsikt som kom ut år 2009 med stor behållning. Nu har jag också läst den senaste boken, Döden väntar på värdshuset, som han tillägnar Maria Lang. Och han har inte bara inspirerats av titeln på Langs bok utan också sett till att omslaget blir snarlikt det som pryder hennes deckare. Originalomslaget är utformat av Chris Bergendorff. Annelie Pettersson, Amala + Kamala, har gjort det nya omslaget fritt efter Bergendorffs.

Jag som läser många deckare (ibland undrar jag om jag kanske läser för många) tycker att det känns kul med en bok som är lite annorlunda.  Att författaren själv läser många deckare förstår man eftersom böckerna är fulla med anspelningar på svensk och utländsk kriminallitteratur.

I boken Döden väntar på värdshuset möter vi bokens jag, den pensionerade bankdirektören Erik Gyllenberg som trivs bäst i lugn och ro i sin lägenhet uppassad av hushållerskan Frida. Men hans vän Severin C. Brattenskiöld ser till att han ständigt hamnar i nya äventyr. Landhövdingen dyker också alltid upp för att hjälpa till med att lösa mordgåtor. Upptakten till boken är att en kanot med ett lik kommer flytande nerför Svartån. Det hinner bli fler mordoffer innan mördaren till slut avslöjas.

Jag tänker inte berätta mer om handlingen eftersom jag inte vill förstöra spänningen. För även om boken mest föranleder skratt och leenden hos läsaren så innehåller den allt det som jag vill ha i en deckare. En bra intrig, trovärdiga karaktärer och fina miljöskildringar. Trovärdiga karaktärer finns det , tyvärr höll jag på att säga, i boken. Verkligheten är svår att överträffa.  Exempelvis så beskriver författaren hur EU-bidrag administreras och betalas ut. Det går inte att göra parodi på. Det räcker att berätta just som det är för att dessa verksamheter ska framstå som just så stolliga som de är. Och tänk på när ni läser boken, vilket jag absolut tycker att ni ska, att det är mina och dina skattepengar som används på det här sättet.

Jag rekommenderar boken!  Läs den och ni får en stunds avkoppling och glädje i Aron Olnafors sällskap.