Min mor sjöng sången om Billy Boy för mig när jag var barn. Som nästan alltid är det en amerkansk folksång från början. Ser att det är Lennart Hellsing, han med Krakel Spektakel och kusin vitamin, som har översatt till svenska. Nån som minns den sången?
Texten handlar om att Billy Boy har träffat den kvinna som skall bli hans fru. Jag minns att jag frågade min mor om hur man skulle veta vem som var rätt peson att gifta sig med. Jag var inte gammal då men vet att texten fick mig att fundera på det. Min mor sa att “Det vet man”.
Hon hade rätt. Jag träffade rätt person för 44 år sen och vi har varit tillsammans sen dess.
Som jag har bloggat om tidigare så har vi hamnat i valet att antingen gallra böcker eller att köpa fler bokhyllor. Det blev en kompromiss. Två stycken nya Billy inköpta på IKEA men vi kommer också att lämna bort flera kassar av böcker till nån av second-handbutikerna i Karlstad
Skickat från min iPad
GUNNARDECKARE 
Billy Boy var nog nästan den första sång man lärde sig sjunga på engelska i skolan. Jag kan den ännu utantill.
Kram, Ingrid
Har aldrig hört den där sången men vi har ett par Billy här hemma i alla fall 😉
Jag lärde mig Billy boy från skolans sångbok! Minns än bilden som illustrerade texten. Den svenska texten kan jag dock inte (konstigt nog, jag kan en massa (för många enligt sambon) svenska texter till utländska låtar) ” Oh, where have you been, Billy boy, Billy boy, oh, where have you been, charming Billy…”
Samma här – kan den engelska texten. Måste ha lärt mig den tidigt.
Den engelska texten kan jag men inte den svenska. Känner igen våndan med att rensa ut böcker. Jag brukar först packa lådor som får mellanlanda i källaren dumt nog. Sen blir det second hand. Skulle kunna skicka direkt ut ur huset men det är som du beskriver det en mental process som behöver tid. Det finns ofta minnen både med bokens införskaffande och läsningen. Sen är det ett dilemma med de många bokhyllorna; det blir dammigt i dem. Man borde ha hyllor med genomskinlig rullgardin eller nåt. Ja, eller glasdörrar.
Nog är jag lite avundsjuk men inte missunnsam. Att träffa någon som man sen håller ihop livet ur är en ynnest som få verkar uppleva idag. (Filmernas påverkan kanske genom att leta det bästa och den ännu perfektare)
Men grattis på er! 🙂