Sekreterarklubben, C-byråns kvinnliga agenter under andra världskriget.
Den här boken har gett mig flera saker att reflektera över. Till att börja med så ska jag säga att den är välskriven och spännande att läsa. Författaren har som synes skrivit att detta är dokumentär spionberättelse. Eftersom Bergmans mor var en av agenterna så finns det ingen anledning att betvivla det.
Den bild som målas fram hur kvinnorna behandlades är chockerande. Flera av dom behandlades i stort sett som prostituerade även om det fanns “ädla syften” att samla in information. Överhuvudtaget har deras betydelse i vanlig ordning tonats ner till förmån för deras manliga chefer.
Om man ser till historieskrivningen så bekräftar den att Sveriges makthavare, även efter den tyska invasionen i Danmark och Norge, var klart tyskvänlig. Ryssland och kommunismen var det stora hotet. Man planerade bl a för hur man skulle skydda de svenska malmfälten mot ett engelskt angrepp.
Det är också oundvikligt att jämföra situationen då i början av 1940-talet med det som nu sker i Ukrania. Ingen vill väl egentligen att vi ska lägga miljarder på att rusta upp vårt försvar när det finns så mycket annat att lägga pengarna på. Men då liksom nu har vi skrotat en stor del av vårt invasionsförsvar. Är vi naiva?
GUNNARDECKARE 
Det låter som en intressant bok!
Håller med Freja – låter väldigt intressant!
Otroligt naiva.
Tror vi är naiva.
Grattis till att du kunde Skövde! Svarade samma och att det var från Billingesluttningen. Långt efter dig bara.
Kanske är vi naiva – eller är vi kloka?
Jag är helt övertygad om att våld föder våld. Desto fler vapen ett samhälle har, desto fler mord. Desto mer krigsrustning ett land har… ja, desto fler…. Om någon verkligen vill ta Sverige så tror jag inte det hjälper att vi har krigsutrustning…
Jag tror nog att många svenskar, kanske även regeringen, var väldigt rädda under andra världskriget. Kalla det för naiva… men det fanns nog djupare tanke bakom olika handlingar.
En svår fråga, vad är rätt och vad är fel…