På rekommendation från hustrun har jag läst ” Beckomberga ode till min familj” av Sara Stridsberg. En ömsint roman om personer intagna på Beckomberga. En annorlunda berättelse som fokuserar mer på de annorlunda,spännande och intressanta personer som finns där än på deras sjukdomar.
Berättelsen är fiction men bygger på verkligheten om jag har förstått rätt. Hon har ett fint språk som flyter på och som läsare blir man snabbt uppslukad av boken.
Skickat från min iPad
FELIX QUI POTUIT RERUM COGNOSCERE CAUSAS (Lycklig den som inser tillståndens orsaker)
The life of a traveller
Tarot readings by Donnalee
Min stora fotoutmaning!
-- History | Geography | Philosophy | Individuality --
An eclectic mixture of personal essays, stuff about writing, stuff about books and far out philosophy from an old baggage in a book-tower.
A menagerie of groovy reads for inspired folk
Disappearing into South Africa's wild places... Again!
Cucina con gusto e semplicità
Livet med böcker, Fibromyalgi och lite av varje!
Foto/Bloggar om det mesta
Let's recollect our emotions in tranquillity
The winner of hearts!
Warmth. Poetry. Laughter.
love and relationship
Poesía y Pensamientos
...e non solo!
Create Your Own Happiness
Låter som en intressant bok 🙂
Tack för boktipset!
Jag stor och höll i den på bibblan men lämnade den kvar. Det var tydligen fel val 😉
Säkert läsvärd. På Beckomberga jobbade holländaren en kort period innan han blev känd och berömd som Cornelis.
Min lägenhetskompis hamnade på Beckomberga 1949, efter att ha gått igenom mer vid
20-års ålder än någon gör i hela sitt liv. När hon var tonåring, mördade hennes bror en
taxichaufför, sen dog hennes syster av TB, och hennes mor begick självmord (huvudet
i gasugnen). Tappade kontakten med henne men hörde genom gemensamma bekanta,
att hon var tillbaka i livet och klarat sej.
Vilket öde!