Har tittat på en dokumentär om David Bowie som ju tyvärr gick bort nyligen. När man får en samlad bild på allt som han har gjort under åren inser man vilken fantastisk och mångsidig artist han var. Han utvecklades ständigt och fastnade aldrig i någon roll.
Jag har många minnen av hans. En av de allra bästa är Life on Mars tycker jag. Den har också varit ledmotiv för en polisserie med samma namn. En bra sådan som handlar om hur en polis i “nutid” hamnar i coma och hamnar på en polisstation nån gång på 70-talet.
Labyrinth minns jag för barnfilmen med många bottnar. Min då ganska unga dotter fascinerades av den samtidigt som jag också hade behållning av den som vuxen.
Jag testar Apple music ett tag nu för att se hur den matchar Spotify och där finns nu också David Bowies sista album. Jag har inte lyssnat så mycket på det albumet och kan inte säga om det är bra eller inte.
Jag tycker att han har gjort många bra låtar som håller än idag (även dom från “gamla tider” alltså). Fast han var aldrig en jättefavorit hos mig.
Han var speciell. Och dog med stil. Det är få som lämnar så stor avtryck som han gör. Undrar hur vissa blir så stora och omtalade. Han borde ha fått lite tid till.
Jag trillade dit tidigt. Runt 1969, med albumet “Space Oddity”. Sedan har jag följt hans musikaliska resa. Stjärnan på himlen kommer aldrig att slockna. R.I.P.