Jag hann med både långpromenad och italienska kursen igår. Med det förstnämnda känner jag mig nöjd men det gick sisådär med italienskan. Vissa gånger tycker jag att jag lär mig och går framåt men ibland är jag mest frustrerad över hur skralt minnet blivit. Nedanstående reseparlör köpte vi inför första besöket i Italien. Året var 1976 och resan gick till Alassio. Nu har jag all sådan information i Iphonen där jag dessutom kan höra hur orden skall uttalas.
Det är en vältummad bok. Den synen kommer mer och mer försvinna. Synd ändå.
Med språkinlärning går det upp och ner. Ibland tycker man att inget händer och inget fastnar, men när man tittar tillbaka så har man faktiskt lär sej en hel del. Kämpa på!
Oj vad du traskat på duktigt! Igår gick jag typ 300 steg eller nåt… 🙂